Bara tioåringen och sextonåringen hemma,,och mina glada hund grabbar möter mig i dörren.
Jag frågar Äldsta sonen, vet du om pappa gått kvällsprommis med hundarna?
- nej ,,eller jo ,,eller nej vet inte,,säger han djupt försjunken i datorn.
Upp en trappa sitter lillsonen, jag frågar honom samma sak..svaret lyder ,,
- mm va ja kanske eller nej ,, hm vet ej,,han är djupt försjunken i en film.
Jag går en runda med hundarna både jag och de mår bra av detta. Efter en timmes gång så kommer vi hem,,min man är hemma..jag frågar honom har du gått med hundarna i kväll,,
- mm ja eller...han är djupt försjunken i disken plus en ljudbok,,vilken mystisk digital värld vi lever i..
ja ja ,,nu ska jag surfa lite i denna värld!
Ha ha ha, så är det nu förtiden, tycker jag känner
SvaraRaderaigen det från mina barn berätta typ detsamma.
Vi är ju bara två i huset nu, men tyvärr blir det
så här med, jag försjunken i datorn, han detsamma
i TV:n = fotbollen.
Men på fm. talade vi mkt med varann, *fniss*
vi hjälps åt att vira granris på julbockarna.
Ska visa dem sen på bloggen.
Kram/ Eva
Hmm, ja så har det blivit - tyvärr får man väl säga! Men man är ju inte bättre själv......sonen och jag sitter på varsin våning och chattar med varandra.....
SvaraRadera