dalia

dalia
Pepparbacken

söndag 14 mars 2010

En tur till känslans verkstad

Idag blev vi färdiga att åka bort till Ronneby för att glasera våra alster,,,



Här har vi kurslärarinnan, INA! Mycket duktig och kan ge både handfasta och andratips.

Våra glaserade alster, vi glaserade med pensel och i små bytter,,jag som inte är förtjust i glasyr ,,och röra och doppa,,detta var något helt nytt och mycket kul tyckte jag..jag använde lite engober och mycket glasyr,,KUL!!Vi vet ju ännu inte hur det blir,,det kommer ni att få se i framtiden hoppas jag.
a href="http://3.bp.blogspot.com/_l-prufYrHzQ/S50s9Ewn2YI/AAAAAAAAAhc/kAHoXoqoeAQ/s1600-h/satt+ugn.JPG">






När vi ändå var här passade vi på att göra lite mer. Jag gjorde denna ljuslykta. Margreth gjorde ett Humlehus.




Eva Hall har gjort dessa läckra ögonstenar.



Måste visa mina två prinsar på strandpromenaden,,för idag har det hunnits med en promenad i vårvädret med,









11 kommentarer:

  1. Jag förstår att gillar att arbeta i lera,drejar du också?
    Har du inte gjort det så passa på om du går på kurs.Ha det bra,kram Agneta

    SvaraRadera
  2. Det var ju spännande!!Var det bara Margreth o du? Ja vi får väl se då om jag kan komma upp o va med på en vända dit till. Hur är det under påsklovet??
    Vi ses väl tis.kväll.? får väl kolla så ni plockat undan ALLT..
    Hör av DIG
    KRam MA
    o Pa undrar

    SvaraRadera
  3. Vad kul med kurs i skapande av lera. En sån hade jag gärna deltagit i och fått känna på materialet.
    Fina alster!
    Härligt med vårkänslan och fina bilder, men den ligger rejält djupfryst hos mig nu på morgonen med -24 grader ..brrr!
    Ha en fin vecka! /Bea

    SvaraRadera
  4. Visst är det mysigt att hålla på med lera.
    Ha det bra i solen
    Mariana

    SvaraRadera
  5. Ja det är kul ,,och jag har drejat och kan det si så där,,svårt tycker jag.=)Monica

    SvaraRadera
  6. Låter som om ni haft en härlig dag igen....
    Hoppas nu bränningen går bra.
    Ha´t himla gôrgôtt
    Nina

    SvaraRadera
  7. Verkar vara jättekul men jag får en sån där rysans känsla av att ta i torr lera...Som att dra med naglarna mot svarta tavlan när man gick i skolan, så jag tror inte jag kommer testa på det där med att dreja. Tittar hellre på andras alster. /Knatten

    SvaraRadera
  8. Eftersom jag själv är keramiker, vet jag hur spännande det kan bli. När man handskas med lera, är det naturligaste att man får lera under naglarna, helt o.k, Men jag klarar inte att ta bort ett enda ogräs med bara händer. Har alltid handskar, löjligt eller hur ?
    Kram Marianne

    SvaraRadera
  9. Vilken härlig ljuslykta du gjort! Det var länge sedan jag grejade med keramik - det är kul!
    Har ni en pudel?! Så fin han är! Jag hade en dvärgpudel (vit!) när jag var liten, hon blev nästan 18 år. Så pudlar har alltid varit speciella för mig.

    Så dina killar gillade min ödla! :) Jag har fyra stycken. Om du någon gång vill 'lära dig acceptera' reptiler så är just skäggagamen (som Teo är) en perfekt ödla att börja med. De är lugna - de är liksom inte 'reptillika' och de har snälla ögon - inte 'reptilögon'. :) Jag har en bekant som är så vansinnigt reptilrädd att hon inte ens kunde titta på ett stiliserat halsband av en orm som jag hade på mig. Hon blev skräckslagen. Hon kom hem till mig en gång (för att försöka lära sig att inte vara så rädd för reptiler) och blev stående i dörren en lång stund. Tillslut så vågade hon sig fram. Det slutade med att hon till och med klappade Teo. Efter en stund så sa hon att Teo var söt! Snacka om framsteg. :) Hon är inte längre lika skräckslagen inför reptiler. Har du vägarna förbi Värmland så får du komma och hälsa på och hälsa på Teo & Co. :)
    /Gunilla the Troll

    SvaraRadera
  10. Jag är övertygad om att en keramikkurs skulle vara lycka för mig. Guuu så kul det verkar vara!

    SvaraRadera
  11. Hejsan!

    Oj, sån inspiration jag fick och jag har lite kvar av 440betongen så en dag ska det bli ett humlebo och ett öga. Häftigt att sätta någonstans där det inte är tänkt, och humlor vill jag gärna ha i trädgården. Ha det gott, Karina.

    SvaraRadera